Va ett tag sen man va in här. Har varit superstressig i perioder så har inte ens tänkt på det här. Det började med att sjukdomarna avlöste varann , fy i helvete, halsfluss, tappa rösten, feber bara magsjukan som saknades (nackdelen med stor familj ). och när man väl kommer igen från sjukdomarna så hamnar jag i skiten, ja va mer hadde ja förväntat mej men iaf. *brukar hamna i deprission svacker lite titt som tätt inget som syns utåt men fan va jobbigt. och bättre blir det med en 2 åring som slänger sig och skriker vid minsta lilla och en 4 åring som tror hon e 13 (not) OMG gief styrka. jaja ja kom ur det iaf som alltid levande och alla runt mej otraumatiserade ^^.

vid sånna tillfällen brukar pappa få ta över väldigt mycket här hemma thank god att han förstår mej och orkar med mej under dessa perioder.

Men nu har åkt på diabetes så vi får se hur det artar sej. Han har varit snortrött en längre period och med tanke på att han kör bil så har det varit läskigt för tröttheten har alltid kommit plötsligt och ja svårt å beskriva. så när ja skicka iväg han till läkaren sa jag till honom säg INTE att du har småbarn för då kommer dom skylla på det. tur det att han gjorde som jag sa för nu ÄNTLIGEN fick han hjälp.

ses senare nu ska ja göra käk så gänget får mat i en kristlig tid så det inte blir nån walking dead här hemma